lördag 24 september 2016

Usel debatt mellan riksdagsledamöter om tryckfriheten

Tryckfrihetens 250-årsjubileum uppmärksammas i en rad sammanhang på Bokmässan, under fredagen bland annat i ett seminarium med ledamöter i riksdagens konstitutionsutskott, KU. Dit gick jag med stora förväntningar, men blev grymt besviken. De ledamöterna hade trots sina tunga politiska uppdrag sannerligen inte mycket att säga om tryck- och yttrandefriheten och ännu mindre om hur man ska lösa problemen med till exempel näthatet.
Moderator var tidningen Journalistens chefredaktör Helena Giertta och hon gjorde tappra försök att få fart på politikerna och lyfta debatten, men icke. Förre talmannen Björn von Sydow (s) var den som hördes mest, men utan den tyngd hans politiska meriter borde ha gett honom. Vad det gällde problemen med sociala medier såg han lösningen i att SVT och Sveriges Radio måste se till att de är duktiga så att människorna tittar och lyssnar så att de får kvalificerad information som motvikt till allt i sociala medier.
Vad det gällde tryckfrihetsförordningen som sådan så tyckte han att den är i princip oläslig med alla sina detaljregleringar och därför hopplös för folk att ta till sig. Han och andra i panelen menade att grundlagen bara borde innehålla de stora principiella regleringarna medan alla detaljer bör läggas i underliggande vanliga lagar. Det är en bekväm lösning för politiker som därmed skulle kunna ändra, det vill säga försämra, lagarna enklare än grundlagarna.
En annan politiker som hördes var Fredrik Eriksson (sd) som inte alls förstod vad Helena Giertta menade då hon sa att journalister som skriver om Sverigedemokraterna ofta bombas med kommentarer. Hans lösning på sådana problem var att man helt enkelt får lov att bemöta människor som skriver dumheter.
Moderaten Maria Abrahamsson höll med både Björn von Sydow om att grundlagen är svårfångad och Fredrik Eriksson om att man ska vara artig och snäll på nätet; hon medgav att hon själv i hastigheten skrivit dumma saker på nätet och blivit korrigerad av andra. Och så måste det gå till sa hon.  Fredrik Eriksson förtydligade dock med att yttrandefriheten inte får begränsas för den enskilde bara för att man ska vara snäll, eller något i den stilen.
Miljöpartisten Agneta Börjesson hakade på sverigedemokraten och menade att problemet är att han (bildligt talat) i levande livet tvärs över bordet ser om hon blir ledsen om han säger något dumt om henne, men om han är dum via nätet så märker han inte hur hon reagerar. Och på detta replikerade Eriksson om att han inte vill vara dum mot Börjesson, eller något i den stilen.
Ja, ungefär så gick debatten och jag ska medge att det är lite svårt att komma ihåg allt de hävde ur sig, men det hade inte så mycket med tryckfrihetslagstiftningen att göra. Snarare om moral och sådant. Dock har jag inte glömt vad vänsterpartisten Nooshi Dadgostar svarade på den möjligen lätt förtvivlade moderatorn Helena Gierttas avslutande fråga där hon bad var och en på scenen nämna en enda sak de förväntade sig av medieutredaren Anette Novaks förslag i november. Nooshi Dadgostar tystnade helt och muttrade sedan att hon inte hade en enda idé om vad medieutredaren borde meddela. Och de övriga hade inga avancerade tankar heller om saken.
Sverigedemokraten Eriksson var däremot mycket bestämd om att det var helt fel att ha en enmansutredare i detta sammanhang och att personen Anette Novak därtill var fel person för uppdraget. Han motiverade dock inte sin hårda dom. Med i panelen fanns också Per-Ingvar Johnsson (c) och vad han hade att säga om tryckfriheten kan jag faktiskt inte erinra mig. Liberalerna hade av någon anledning ingen med i debatten trots ett föranmält namn.
Ungefär så gick det till när framstående företrädare för lagstiftarna skulle diskutera den jubilerande tryckfriheten. Jag led med moderatorn Helena Giertta som verkligen försökte få fart på diskussionen i en av de största salarna på mässan, halvbesatta K1.
Jag hann med ytterligare ett seminarium, nämligen om migrationen i medierna, hur bra har journalistiken lyckats? På scenen två intressanta debattörer, nämligen GP:s politiska redaktör Alice Teodorescu och Aftonbladets tillförordnade politiska chefredaktör Anders Lindberg. Samtalsledare var Lars Truedson, föreståndare för Institutet för Mediestudier och därtill känd radioröst i radioprogrammet Medierna.
Den här frågan är brännande i många avseenden och Truedsson fick också balansera debatten så att den inte kom att handla om för eller emot invandringen som sådan. Lindberg och Teodorescu var onekligen oeniga om det mesta, men märkligt nog ganska eniga om huvudfrågan, nämligen att medierna misslyckats med rapporteringen rörande migrationen. Dock där eniga från olika utgångspunkter.
Alice Teodorescu menade att det var en attitydfråga, att medierna och journalisterna helt enkelt inte ville rapportera om dessa frågor i hela sin vidd. Och därför blev det fel. Lite slängigt menade hon att misstag begicks för tio år sedan, eller kanske till och med för tjugo år sedan. Hade man då konsekvensneutralt belyst alla problem med en stor flyktingström så skulle politiken ha utformats annorlunda, menade hon.
Lindberg höll inte alls med om detta utan resonerade i stället om en kunskapsbrist inom journalistkåren, till exempel att det inte funnits några specialreportrar för detta ämne. Däremot höll han i väsentliga delar med om att medierna inte lyckats särskilt väl i bevakningen. Och han tyckte också att de positiva sidorna av invandringen inte uppmärksammats.
Hursomhelst blev denna debatt under 20 minuter intressantare än den med konstitutionsutskottets ledamöter under 45 minuter.  Lite konstigt kan man tycka under detta jubileumsår för den svenska tryckfriheten, men den uppmärksammas i alla fall i hög grad under den pågående mässan. Tidningsutgivarnas fina jubileumsutställning finns på plats och alldeles intill finns en stor monter med scen i yttrandefrihetens egen monter, Freedom of Expression.
Bakom den står en rad arrangörer som Göteborgs universitet, International Cities of Refuge Network, ICORN, Scholars at Risk, SAR, samt Svenska PEN. Kulturrådet, Fristad Malmö, Riksbankens jubileumsfond och Stieg Larssons stiftelse stöder också montern med sitt omfattande scenprogram rörande tryck- och yttrandefriheten i vid mening.
Inte långt därifrån har uppmärksammade Nya Tider en liten monter som jag naturligtvis smög förbi, säkert precis som många andra. Den var dock inte särskilt imponerande i en smal och lite undanskymd passage och lockade sannolikt bara in redan frälsta på de bruna tankarna.
När detta skrivs har jag inte kunnat se SVT Aktuellts kritiserade inslag från montern. Det är då märkligt, för att inte säga själva fan, att Nya Tider med sin usla politiska bakgrund och aktuella agenda fullkomligt i onödan blivit så uppmärksammad genom både Bokmässans och Aktuellts tillkortakommanden. Förhoppningsvis leder detta faktum ändå till en ökad medvetenhet om vad det handlar om för gäng bakom publikationen.
Under fredagen, som blev min sista dag på mässan, rände jag annars mest runt och kollade monterprogram med mera. Tryckfriheten uppmärksammades även i montrarna på många håll, liksom naturligtvis i seminarieprogrammet. Där kan jag dock möjligen tycka att det är lite konstigt att tryckfrihetens jubileum inte fick ännu större utrymme i fler seminarier med till exempel branschens framträdande publicister, men det beror kanske just på den stora uppmärksamheten för detta jubileum på montergolvet.
Som vanligt var det otroligt mycket folk på Bokmässan och två dagar i trängseln känns helt lagom. Jag vet att trängseln blir om möjligt värre under lördagen och söndagen. Och som vanligt undrar jag hur räddningstjänsten kan gå med på denna otroliga mängd människor under samma tak. På Mediedagarna, Meg16, i våras gick faktiskt brandlarmet och lokalen utrymdes i god ordning, men det handlande då om en mycket mindre publik.
Nästa år kommer för övrigt Bokmässan och Meg att samordnas. Meg ska då inledas en dag före Bokmässan och sedan fortsätta in på mässans första dag, men på något sätt avskiljd från Bokmässan. Ingenting är ännu känt om hur arrangemanget ska gå till. Under möten på Bokmässan märkte jag en viss oro hos olika branschföreträdare om hur samarbetet ska läggas upp. Jag har tidigare bloggat om att arrangemanget Meg kanske inte överlever, men vi får se vad som händer. Både Meg och Bokmässan är i vilket fall som helst fantastiska mötesplatser!       
Kompletterad och korrigerad 160924 kl 14.13

torsdag 22 september 2016

Seminarium med polisbevakning på Bokmässan

Det blev en häftig första dag för mig på årets Bokmässa, inte minst vid ett besök på ett litterärt seminarium med Niklas Orrenius och Björn Wiman, båda medarbetare i Dagens Nyheter, DN. Den förstnämnde intervjuades om sin bok Skotten i Köpenhamn av den sistnämnde som är kulturchef på DN. Och i den stora publiken satt bokens huvudperson, konstnären Lars Vilks med sina livvakter, förstärkta med ett flertal uniformerade och civila poliser och larmbågar med säkerhetspersonal för inpasseringskontroll eftersom Lars Vilks lever under dödshot.
Det blev ett fantastiskt bra seminarium tack vare Wimans lågmälda och lyssnande intervjuteknik och Orrenius sakliga och insiktsfulla funderingar kring Lars Vilks ambitioner och öde. Nutidshistoria! Mot slutet av seminariet deklarerade Niklas Orrenius att han inte skulle stå ut i mer än vecka i Lars Vilks situation.
Denne bor på hemlig adress och är ständigt bevakad av livvakter vilket onekligen märktes i samband med seminariet. Vilks satt snett bakom mig och försvann till sist rätt snabbt efteråt ut genom en sidodörr sedan den tidigare andlöst lyssnande stora publiken ett par gånger applåderat författaren Orrenius, intervjuaren Wiman och också inte minst konstnären Lars Vilks!
På väg ut efter seminariet såg jag genom fönstret hur Lars Vilks slussades ut till en av två säpobilar alldeles intill den sal han just hade besökt. Uniformerad polis fanns också i närheten. Jag känner faktiskt stor respekt för Vilks som valt detta liv för sin konsts och övertygelses skull och även för att samhället svarar upp till skyddsbehovet. 
Jag har begränsad förståelse för dem som tycker att han får skylla sig själv eller att bevakningen av honom blir ”för dyr”. Hur skulle alternativet ha sett ut?
Men det är också viktigt att minnas att Niklas Orrenius i sin bok, som jag ännu inte läst, ingående tycks behandla muslimers olika inställning till typ Lars Vilks, hat och acceptans. Somliga hatar sådana som Lars Vilks, andra inte alls. 
I boken redovisas, så vitt jag förstår, också situationen runt Nerikes Allehanda efter den kontroversiella publiceringen av profeten Mohammed som en rondellhund. Utan att ha hunnit läsa Orrenius bok uppfattar jag den ändå som en saklig redovisning av läget dessa frågor.
Därmed slut på dagens påtagliga polisiära drama där vi alla i publiken och på scenen blev en del av Lars Vilks konstverk om allt detta. Det är ju så det är med detta drama, konstverket lever! Niklas Orrenius sa att det kunde kännas både lite konstigt och begränsande att vara en del av det fortlöpande konstverket.
Bokmässan inleddes för min del med ett klart lugnare seminarium om ”Den obekväme journalisten” Carl Johan Love Almqvist där Kerstin Brunnberg samtalade med professorerna Ingrid Elam och Johan Svedjedal om denne fenomenala skribent som nästan misslyckades köpa Aftonbladet eftersom han fick lite problem med finansieringen.
Ovanpå detta blev det ett snabbt seminarium med Institutet för Mediestudier, Lars Truedson, Torbjörn von Krogh och Karl Dahlstrand om forskningen runt pressetiken, eller som man numera hellre säger medieetiken. Intressant för oss på nördnivå, men nog lite tunt för andra, inte minst med tanke på en svag svarsprocent från dem som anmält publiceringar och faktiskt fått rätt. Det var dem man ville ha med i en enkät, men av ett knapp 80-tal svarade ungefär hälften.
Sedan var jag på ett seminarium med Hans-Gunnar Axberger om tryckfriheten som i Sverige fyller 250 år i år, ett faktum som uppmärksammas på många håll under Bokmässan. Axberger har varit både justitieombudsman och pressombudsman, i den senare rollen den bäste enligt min mening. Här i dag dock lite knastertorr vilket han också själv antydde som nödvändigt i prologen, men oerhört kunnig och intressant. Slutade, tycker jag,  nästan lite bittert med att det inte är något fel på att tryckfrihetsförordningen för att den är så gammal, felet är att snarare att den inte tillämpas fullt ut..
Med detta menade han, då jag efteråt bad om ett förtydligande, att rätten att få vara anonym även i sociala medier idag betraktas som självklar, men varför ska man där få vara det, sa han. Rätten till anonymitet kräver ju enligt tryckfrihetsförordningen att det finns en ansvarig utgivare som tar ansvaret och det gör det ju oftast inte i dagens digitala miljö. Därmed menar Hans-Gunnar Axberger att tryckfrihetsförordningen inte tillämpas. Och det har han väl rätt i?
Sedan var jag på Forskarscenen på utställningsområdet och hörde Hallpressens kulturchef Anders Rydell intervjua professor Jesper Strömbäck om digitaliseringen som skapar nya dilemman för tryckfriheten. Det var en kort programpunkt som senare följdes av ett längre seminarium jag inte var på, men jag var mest vid Forskarscenen för att få träffa Anders Rydell som jag för något år sedan var med om att rekrytera som kulturchef i Hallpressen. Han är jättebra i sin roll och en mycket intressant författare, även internationellt.
Dagens sista seminarium handlade om världens största läcka. Återigen med Björn Wiman som intervjuare och med några grävande journalister på scenen som berättade om bland annat den isländske statsministerns fall, Det var journalisterna Jóhannes Kristjónsen , Sven Bergman och Joachim Dyfvermark. Mycket intressant.  
Slutligen var jag på ett trevligt mingel i montern hos tidningen Arbetet där den nytillträdde chefredaktören Yonna Waltersson intervjuades av kulturredaktören Charlotta Kåks Röshammar. Jätteintressant för mig som var anlitad av LO Mediehus AB inför rekryteringen av en ny chefredaktör till Arbetet och det blev således till sist Yonna Waltersson. Hon tillträdde sin tjänst för bara några månader sedan.
Utöver seminarier, monterprogram och mingel bjöd också första dagen på många intressanta möten med kolleger och andra, säkert runt 20 personer. Alla dessa möten är som vanligt det viktigaste för mig på Bokmässan, liksom på Mediedagarna och i Almedalen.   

      

tisdag 20 september 2016

MittMedias nya koncernledning presenterad

Nu börjar det röra på sig inom MittMedia efter palatsrevolutionen i somras då ledningen byttes ut. Nu bildas en ny och större ledningsgrupp med totalt 14 personer. Tjänsten som redaktionell chef avskaffas, men ersätts av en "chef för gemensam redaktion”, nämligen Anders Ingvarsson. Som sådan blir han också koncernens sportchef, webbchef, kulturchef, chef för nattwebben samt deskcoach!
Vad som skiljer Ingvarssons tjänst från den tidigare rollen AnnaKarin Lith hade som redaktionell chef är lite svårtolkat förutom titelbytet som sådant, men en stor förändring är att alla chefredaktörer och opinionschefer nu ska rapportera direkt till vd Per Bowallius. Tidigare rapporterade de till den redaktionella chefen.
Bowallius tar därmed ett tydligt och fastare grepp om verksamheten än företrädaren Thomas Peterssohn. Denne engagerade sig ju främst och starkt i strukturfrågorna, som de då pågående förhandlingarna om samgåendet med Promedia och det spräckta projektet med Svenska Dagbladet. Därmed fick den redaktionella chefen AnnaKarin Lith i praktiken ett betydande ansvar för den löpande verksamheten vilket både gillades och ogillades inom koncernen. Och även utanför koncernen hos kritiska branschkolleger.
Rent redaktionellt verkade AnnaKarin Lith ju genom den av henne skapade så kallade utgivargruppen med bland annat alla ansvariga utgivare, men den nämns inte i det här sammanhanget. Den lär väl ändå komma att spela en roll under Anders Ingvarsson eftersom utgivarna finns där som tidigare och han ska samordna deras redaktioner i sin roll som "chef för gemensam redaktion". Utgivargruppen har hittills träffats väldigt frekvent, men det kanske ändras nu om man trots synen på en "gemensam redaktion" samtidigt, som det sagts, vill betona den lokala kärnverksamheten och då rimligen med väldigt självständiga utgivare även verksamhetsmässigt utanför de rena publiceringsbesluten.
Anders Ingvarsson lär hursomhelst med alla sina ansvarsområden få ett inflytande väl i klass med den tidigare redaktionella chefen även om titeln som sådan av någon anledning avskaffas, kanske helt enkelt för att man vill glömma den tid som var och i stället blicka framåt. Ingvarsson har ju varit tillförordnad redaktionell chef sedan i somras och är också väl förtrogen med verksamheten efter sin tid som chefredaktör för numera nedlagda Dagbladet i Sundsvall och därefter även för Sundsvalls Tidning.
Han har även tidigare erfarenheter inom koncernen eftersom han mellan 1999 och 2009 var journalist på Söderhamns-Kuriren och Hudiksvalls Tidning samt under tre år även nyhetschef på Ljusdals-Posten. Där kom jag som headhunter i kontakt med honom vilket utmynnade i att han vid 34 års ålder 2009 lämnade sin roll som chef för ett fåtal medarbetare i Ljusdal och i stället  blev chefredaktör och ansvarig utgivare för Norrländska Socialdemokraten, NSD, med en mycket större organisation.
Det gick alldeles utmärkt och 2012 utsågs han till Årets medieledare. Samma år lämnade han NSD och blev chefredaktör för Dagbladet. 2013 tog han över Sundsvalls Tidning.
I sin nya roll blir han nu en tung makthavare inom MittMedia när koncernen på något sätt tydligen ska reformeras med en ny ledning. Det är ingen lätt uppgift för vem det än vara må med tanke på allt som hänt och gjorts inom bolaget under de senaste åren. Många kompetenta medarbetare har valt eller tvingats lämna koncernen och en ny centraliserad organisation har sjösatts, säkert i väsentliga avseenden i strid mot de målsättningar den nya styrelsen och koncernledningen har om att värna den lokala kärnverksamheten med mera.
Stora skutor är som bekant tunga att vända, men Anders Ingvarsson är förhoppningsvis kapabel att hantera situationen. Han är en diskret och lugn person, men samtidigt också mycket målinriktad. Han kommer nog inte att göra några förhastade uttalanden eller dramatiska utspel om verksamheten. När han har bestämt sig är han dock mycket beslutsam och drivande som chef.
En annan chefredaktör inom Mittmedia lyfts också fram i den nya ledningsorganisationen. Det är Gefle Dagblads chefredaktör Anna Gullberg som utöver sitt nuvarande jobb även tar plats i koncernens ledningsgrupp tillsammans med Ingvarsson. Anna Gullberg är ju rutinerad och dessutom uppmärksammad för sin publicistiska hållning, till exempel i samband med det hot mot henne som skulle ha prövats i en rättegång häromdagen då den åtalade inte infann sig.
Kanske vill man, förutom att ytterligare tillvarata hennes kompetens, också markera ett ökat redaktionellt inflytande i koncernledningen. Ännu ett motiv kan vara en önskan, kanske främst hos majoritetsägaren Nya Stiftelsen Gefle Dagblad, att återupprätta Gefle Dagblad som koncernens huvudtidning, precis som i fornstora dagar.
Under Thomas Peterssohns och AnnaKarin Liths ledarskap degraderades ju i princip, och troligen också rätt målmedvetet, Gävle som verksamhetens centralort och GD:s position som koncernens huvudtidning genom att snart sagt alla projekt, typ den centrala redigeringen, kundtjänsten och koncernens sportchefstjänst placerades i till exempel Sundsvall, Falun och Östersund. På sitt sätt begripligt i det snabba koncernbygget för att undvika revirstrider gentemot Gävle och GD, men det var definitivt inte populärt i Gävle. Däremot i Sundsvall, Falun och Östersund...
I övrigt betonas inte minst den digitala utvecklingen genom att man inrättar en digital ledningsgrupp med Robin Govik som chef. Även han ingår från och med nu i koncernens ledningsgrupp. Den tidigare sportchefen Mattias Wallström ingår i den digitala gruppen med ansvaret för affärsutvecklingen inom sportområdet, bland annat vad det gäller sponsring. Tv-chefen Niklas Hermansson och Li Éstrade, ansvarig för affärsutveckling av paid content, ingår också i den utökade digitala gruppen under Govik.
Den förändrade organisationen handlar uppenbarligen mycket om den digitala transformationen och affärsutvecklingen och därmed också försäljningen. Därvidlag har ju redan den nye styrelseordföranden Jan Friedman sagt att han har stora förväntningar på Per Bowallius som ledare eftersom försäljningen tidigare inte lyckats särskilt väl.
Men även omvårdnaden av de gamla papperstidningarna märks i denna nya ledningsorganisation genom att den driftige produktionschefen Daniel Bertils får ett utökat ansvar som affärsutvecklingschef för print. Även papperstidningarna ska således utvecklas, precis som förväntat på skilda håll efter ledningsbytet. Daniel Bertils var tidigare chefredaktör för Hälsingetidningar och kommer nu också in i ledningsgruppen för hela MittMedia.
I Sundsvall efterträds Anders Ingvarsson av Karin Näslund som chefredaktör för Sundsvalls Tidning, Allehanda och Tidningen Ångermanland. Hon har tidigare varit redaktionschef och nyhetschef på ST och har varit tillförordnad chefredaktör sedan juli.
Koncernen får nu en betydligt större ledningsgrupp än tidigare då det mesta snurrade kring framför allt AnnaKarin Lith som sekundant till vd Thomas Petersson. Nu landar ett tydligt ansvar på ett större antal personer. Digitaliseringen och affärsutvecklingen prioriteras, men även papperstidningens omvårdnad uppgraderas således.
Som vanligt blir det spännande att följa denna stora koncern MittMedia som är sprungen ur Gefle Dagblad som initialt började växa då GD under 70-talet tog över Ljusnan som höll på att tyna bort. När verksamheten utvecklades bildades Gefle Dagblads Förvaltnings AB som moderbolag och senare när koncernen växte ännu mer bytte den efter en namntävling namn till MittMedia, ett nog så fyndigt namn på detta företag som utvecklats över hela Södra Norrland och nu senare ner i Mälardalen.
Tyvärr kommer jag inte ihåg vem som vann priset för namnet, men jag skulle själv gärna ha gjort det. Jag vill minnas att tävlingen utlystes och fullföljdes inom ett chefsutvecklingsprogram som av någon anledning döptes till Branta Räven...! Jag var då chefredaktör på Gefle Dagblad, men mitt namnförslag kommer jag inte ihåg även om jag vill minnas att det var väldigt bra. Det kan ha varit lite gråare Södra Norrlands Tidningar med tanke på en idé jag hade...
 Idag ingår 28 tidningstitlar i det gamla förvaltningsbolaget, det vill säga MittMedia.
Så här ser Mittmedias nya koncernledning ut efter förändringarna:
VD Per Bowallius, företagsmarknadschef Staffan Lönner, privatmarknadschef Anna Joneby, digital chef Robin Govik, chef gemensam redaktion Anders Ingvarsson, tryckerichef Jan Andersson, vd MittMedia Förvaltnings AB Ulf Eriksson, CFO Thomas Wilson, affärsutvecklingschef Magnus Söderlund, CTO Anders Härén, personalchef Carin Andersson, affärsutvecklingschef print Daniel Bertils, chefredaktör och ansvarig utgivare för GD Anna Gullberg samt chef medieproduktion Catharina Frischenfeldt-Bååth.





fredag 16 september 2016

Kalle Sandhammar ny publisher på UNT

Originaltexten har av misstag raderats från bloggen. Nedanstående version överensstämmer nu i allt väsentligt med den första texten.. RR 160916 kl 17.59 


Idag blev det offentligt att Kalle Sandhammar blir ny chefredaktör, vd och ansvarig utgivare för Upsala Nya Tidning, UNT. Jag har genom mitt bolag Utkik Media biträtt UNT i rekryteringsprocessen sedan Charlotta Friborg sagt upp sig för att börja på Sveriges Television, SVT. Kalle Sandhammar kommer närmast från Norrländska Socialdemokraten, NSD, och kommer att bli en utmärkt ledare för UNT.  
Det har varit intressant och att ännu en gång få biträda UNT i rekryteringen av en publisher. 2011 var jag nämligen också anlitad vid rekryteringen av en ny chefredaktör, ansvarig utgivare och vd till UNT. Det var efter pensioneringen av dåvarande vd Dan Lannerö och chefredaktören Lars Nilsson som UNT:s ägare och styrelse bestämde sig för att slå ihop rollerna till en publisher.
Då blev Hanna Stjärne tidningens första publisher. Hon kom från ett jobb som chefsanalytiker och framtidsutredare i Sveriges Radio och hade en framgångsrik bakgrund i en rad ledande roller. Under hennes tid på UNT fick företaget flera utmärkelser, bland annat priset som Årets Dagstidning 2013. För ett par år sedan lämnade Hanna Stjärne UNT då hon utsågs till vd för SVT efter Eva Hamilton.
UNT:s ägare gjorde då en intern rekrytering genom att Charlotta Friborg flyttade från sitt jobb som chefredaktör på Corren i Linköping till UNT. Till Corren rekryterades Charlotta Friborg 2011 och även då var jag anlitad som headhunter. Charlotta Friborg kom då närmast från Graylings och dessförinnan Dagens Nyheter där hon bland annat var chef för dn.se.
Nu går således Charlotta Friborg vidare till Sveriges Television. Charlotta Friborg blir nyhetschef online på SVT:s riksnyheter, ett jobb som hon enligt en intervju i UNT inte kunde motstå med tanke på sin digitala bakgrund på DN.
Rekryteringen av Kalle Sandhammar gick snabbt.  Han är nu chefredaktör på NSD, men också vice vd för Norrbottens Media där både NSD och Norrbottens-Kuriren finns inom NTM-koncernen som är huvudägare till UNT. Som alltid i liknande sammanhang har dock diskussionen förts även om ett antal tänkbara externa alternativ under rekryteringsprocessen, men Kalle Sandhammar framstod tidigt som en utmärkt ny publisher för UNT. 
Kalle Sandhammar har varit chefredaktör på NSD sedan 2012.  Dessförinnan var han redaktionschef något år på Norrbottens-Kuriren.  Innan dess var han på Dagens Nyheter under tolv år i bland annat skilda ledningsfunktioner, till exempel på dn.se.
NTM:s koncernchef Lennart Foss, som också är ordförande i UNT:s styrelse, konstaterar i ett pressmeddelande att "Kalle Sandhammar är en modern ledare och en erfaren publicist" samt att han har "stor förståelse för och kunskap om det nya medielandskap som vi verkar i."
Genom mitt bolag har jag nu på deltid verkat som rådgivare åt medieföretag runt om i Sverige i mer än tio år. Förutom strategifrågor, medieutvecklingen och löpande rådgivning har uppdragen som headhunter kommit att dominera i verksamheten.
Jag har hittills medverkat i runt 30 rekryteringar av mediechefer, främst chefredaktörer, men även nyhetschefer och redaktionschefer med flera. Uppdragsgivarna kommer oftast från dagspressen, men också från tidskriftsförlag och även public service. Det är spännande och stimulerande att på så sätt få bidra till medieföretagens utveckling.

Länkar:
Kalle Sandhammar blir ny publisher på UNT - nyhetsrtikel, unt.se
NSD:s chefredaktör slutar - nyhetsartikel nsd.se
      

söndag 28 augusti 2016

Intressant idé i Luleå - och en som inte blev av i Gävle

Det är ett intressant projekt Norrbottens Media inom NTM-koncernen har presenterat för en sammanslagning av Norrbottens-Kuriren, NK, och Norrländska Socialdemokraten, NSD. Detta är en realistisk utveckling för lokala tidningar på flertidningsorter i Sverige när upplagorna sjunker och pengarna inte räcker till trots ett föråldrat presstöd. Förhoppningsvis får Norrbottens Media klartecken, men ett liknande projekt har tidigare tyvärr stoppats av presstödsnämndens regeltillämpning.  Om försöket tillåts eller ej beror nog helt på upplägget, djävulen sitter som vanligt i detaljerna.
Det Norrbottens Media nu vill göra med sina tidningar är i mångt och mycket likt en skiss, för att inte säga ett scenario (!), vi diskuterade på Gefle Dagblad, GD, runt sekelskiftet. Då var jag chefredaktör på GD och en anhängare till ägarnas tankar på en fusion med Arbetarbladet, AB, för att möta framtidens utmaningar. De kommande problemen för branschen syntes ju redan då.
Innan förhandlingarna började diskuterade naturligtvis styrelserna och företagsledningarna både på AB och GD olika vägval. Tanken på en sammanslagning av allt utom redaktionerna var huvudtanken och lika kontroversiell i båda tidningshusen.
En annan skiss som vi diskuterade i GD-huset, men knappast på AB, var att behålla bägge tidningstitlarna, men ändå slå ihop redaktionerna som då skulle få göra två tidningar så olika varandra som möjligt. Redaktionerna för ledare, kultur, debatt och sport skulle hållas isär.
På den tiden hade tidningarna ungefär 65 journalister var på sina respektive redaktioner, det vill säga runt 130 journalister. Vi räknade inte med att få behålla presstödet för AB på runt 15 miljoner. Det skulle vi klara genom att minska den totala bemanningen med ungefär 30 journalister för att kompensera presstödet. Tanken på en gemensam redaktion för bägge tidningarna dog dock snabbt till förmån för huvudalternativet.
Det skippade förslaget var radikalt för sin tid, men det har faktiskt genomförts liknande tankar i till exempel England. Och i Hälsingland där fyra tidningar successivt slagits ihop och nu görs av en samordnad redaktion under en gemensam utgivare, men med stark bibehållen lokal förankring. Det är papperstitlarna Hudiksvalls Tidning, Ljusdals-Posten, Ljusnan och Söderhamns-Kuriren, alla digitalt också under den gemensamma sajten helahälsingland.se 
Ingen av dessa har eller hade något presstöd och därför kunde deras gemensamma ägare göra som de ville. Dalarnas Tidningar var tidiga med en liknande lösning med sina olika tidningar, men inte heller där komplicerade något presstöd planerna på en ny organisation. Samma sak även med samgåendet mellan Nordvästra Skånes Tidningar och Helsingborgs Dagblad, som nu gått ihop med Sydsvenskan...
I Gävle utmynnade frågan när det begav sig i stället i en kompromisslösning där det mesta utanför redaktionerna skulle slås ihop. AB och GD skulle dock fortsätta som separata tidningar med skilda redaktioner, men med en gemensam sportredaktion. Den blev nödvändig för att kalkylen skulle hålla. Förslaget väckte både sorg och ilska i bägge tidningshusen och i branschdebatten.  
Så blev det ändå sedan ledningarna och slutligen ägarna förhandlat klart och den lösningen får man ha respekt för med tanke på vad kontroversiell frågan var. Jag själv tyckte dock att det därmed skapades en minst sagt konstlad konkurrens mellan AB och GD efter den reella och stenhårda konkurrenssituationen vi hade levt i och trivts med tills dess.
När möjligheterna för den stimulerande konkurrensen närmade sig vägs ände hade det onekligen varit kul och intressant att få sjösätta och utveckla en mer framtidsinriktad modell. I den nya artificiella konkurrensen skulle jag aldrig ha känt mig hemma och var därmed inte rätt person att leda GD. Därför valde jag att avgå med pension efter nästan 40 års tjänst på GD. Men nog hade det varit kul att få se hur tidningssituationen i Gävle skulle ha sett ut idag om beslutet blivit annorlunda inför samgåendet 2003. Det får vi aldrig veta. 
Därför blir det spännande att få följa projektet i Luleå när Norrbottens Media nu vill göra ungefär samma sak som vi då diskuterade i GD:s företagsledning. Medieutvecklingen kräver innovativa lösningar. Det är naturligtvis inte möjligt att i allt se den struktur branschen haft i evinnerlig tid som ett ideal även för framtiden, men i debatten om medierna framstår ju ofta de historiska lösningarna som omistliga trots dramatiska omvärldsförändringar.
Försök har dock gjorts av ambitiösa framtidsspanare, som i Umeå där ägarkoncernen till både Västerbottens-Kuriren  och Folkbladet inledde ett projekt 2011. Redaktionerna flyttade ihop och nyhetscheferna placerades nära varandra i gemensamma lokaler för att man skulle kunna göra tidningarna så olika som möjligt, men tidningarna skulle fortsatt ha olika medarbetare och utgivare.  
Presstödsnämnden sa dock nej 2012 med en motivering i stil med att tidningarnas oberoende av varandra kunde ifrågasättas, om jag minns rätt. Tidningarnas redaktioner tvingades att flytta isär så gott det gick i deras gemensamma lokaler, annars skulle Folkbladet förlorat sitt presstöd. Jag bloggade då om detta fiasko för mediepolitiken.
Nu hoppas och tror Norrbottens Medias ledning att presstödsnämnden ska acceptera deras lösning, som bland annat bygger på att tidningarna har separata ansvariga utgivare och nyhetschefer. Förslaget i Luleå verkar gå längre än i Umeå, men jag hoppas projektet kan fullföljas. Presstödsnämnden har hittills inte velat kommentera den föreslagna lösningen.
Risken finns nog att det föråldrade presstödet ännu en gång kanske bromsar utvecklingen i ett läge där alla lösningar måste diskuteras och prövas och det i en situation där hela mediepolitiken hamnat i hasorna av den snabba utvecklingen och därför senfärdigt är under omprövning. Jag håller tummarna för att ledningen och styrelsen för Norrbottens Media hittat  en modell för sina tidningar som även regeltolkarna i presstödsnämnden kan acceptera.   


torsdag 18 augusti 2016

Falskt alarm om MittMedia?

Dagens Nyheters utsaga om att MittMedias styrelse diskuterat ett scenario med massuppsägningar och nedläggningar blev en omskakande nyhet för branschen. Mest chockad blev nog styrelsen över att resonemangen läckt ut. Jag tror nämligen att varken den, ägarna eller den nya ledningen ännu har en aning om koncernens vägval efter palatsrevolutionen i somras. I vart fall har de säkert inte en tanke på att nu offra de prenumererade tidningarna för att göra gratistidningar. Diskussionen utmynnade inte heller i något strategival, utan i ett beslut om att byta ut ledningen. Det kanske var det som var det egentliga målet för ”strategidiskussionen” i styrelsen.
Det är väl känt att styrelsen och koncernledningen diskuterat strategifrågor under hela våren och de olika scenarierna ledningen tagit fram hade beställts av styrelsen. I den blev Jan Friedman ny ordförande före årsskiftet och uppenbarligen tog han direkt initiativet till vårens framtidsdiskussioner. Den intressanta frågan är vad dessa egentligen syftade till, en ny strategi eller en prövning av ledningen? 
Hur som helst med den saken, men följden blev ändå att man petade ledningen sedan denna presenterat ett närmast demonstrativt och konstigt förslag som alternativ till sin egen linje. Det scenariot saknar all trovärdighet om inte koncernen oss ovetande står på konkursens brant. Jan Friedman har också till DN sagt att bägge förslagen var för dåliga. Nu har det konstigaste kallat "Alternativ B" ändå blivit en stor nyhet i alla medier och uppmärksammats som ett hot mot demokratin, trots att det nog bara handlar om ett långt drivet diskussionsunderlag och kanske även ett tillhygge i en intern ledningsdiskussion.           
Innan Friedman blev ordförande i driftsbolaget MittMedia var han styrelseledamot i ett par år i koncernens ägarbolag. Som sådan var han naturligtvis väl insatt i ägarnas syn på koncernledningen som, tills dess, haft starkt stöd av ägarna för den snabba digitala omställningen.
Men någonstans längs vägen måste ägarna ha börjat tveka över den snabba satsningen digitalt till priset av en rätt hårdhänt hantering av papperstidningarna. De digitala intäkterna hade ju inte heller ökat som förväntat, koncernledningen hade lyckats väl med den snabba omorganisationen, men inte levererat de ekonomiska förväntningarna på den digitala omställningen, samtidigt som de styvmoderligt behandlade  papperstidningarna fortfarande ger goda intäkter.
Det är därmed kanske inte så konstigt att man i ägarkretsen började tvivla på om koncernen hade rätt ledning i ett läge där MittMedia dessutom saknar finansiella muskler. Balansräkningen är svag och det är väl känt att hela verksamheten kan vara hotad inom ett par år om man inte får ordning på ekonomin, ett faktum som tvingat fram stora besparingar.
Mot hela denna bakgrund var det väl logiskt att den tidigare ordföranden för driftsbolaget, Lars Leijonborg, byttes ut mot just Jan Friedman. Troligen var det just då och så processen inleddes mot ett utbyte av koncernledningen – och vandringen mot en ny lugnare strategi för den digitala omställningen. Och det första den nya styrelsen med Jan Friedman som ordförande också gjorde var att beställa fram ett paket av olika strategiska scenarier från koncernledningen.
Det ledde uppenbarligen till intensiva och för de inblandade rätt jobbiga diskussioner under hela våren. I flera olika scenarier, som slutligen blev två, illustrerade ledningen tänkbara utvecklingar för koncernen i en bransch där ingen med säkerhet kan sia om vad som kommer att hända. Och ett av dessa scenarier är således den närmast provokativa och mycket dramatiska skissen DN skriver om.
Efter resonemang hela våren träffades styrelsen för MittMedia på Arlanda lördagen den 2 juli. Där fattas inget beslut om någon ny strategi utifrån de olika scenarier Thomas Peterssohn presenterat. I stället får han sparken vilket också leder till att den redaktionella chefen AnnaKarin Lith avgår.
Det är Peterssohn och Lith som drivit och helt kommit att symbolisera MittMedias snabba vandring bort från papper in i den digitala övergången. I april skrev jag i en bloggpost om ett nytt avhopp från ”sekten” MittMedia att ”Vad det gäller koncernledningen så är det koncernchefen Thomas Peterssohn och den redaktionella chefen AnnaKarin Lith som syns utåt och det är naturligtvis också främst dessa båda som förr eller senare kommer att hyllas eller kritiseras om koncernens mycket tydliga vägval lyckats eller ej.” Då var kanske processen redan igång för att byta ut ledningen, en process som ägarna således troligen inledde med ordförandebytet.
Det omskrivna resonemanget om att i närtid säga upp 75 procent av personalen och konvertera de prenumererade tidningarna till gratistidningar faller på sin egen orimlighet. Jag kan förstå att sådana tankar ska finnas med som en ytterlighet bland andra i diskussioner om framtiden, men att nu avstå från den affär som prenumererade tidningar trots allt fortfarande är som naven i mediehusen vore ju rätt korkat. Den dag en konkurs närmar sig är det ett mer naturligt förslag.
Den oro branschföreträdare kan känna efter DN:s artikel är därför mer naturligt att, som chefredaktör Thomas Mattsson berör i Expressen, känna inför utvecklingen för Stampen. Där är nog risken för dramatiska nedläggningar betydligt större än inom MittMedia. Liksom Thomas Mattsson reagerade även DN:s utvecklingschef Martin Jönsson snabbt och med oro på uppgifterna i DN:s avslöjande. Deras reaktioner illustrerar allvaret och nervositeten runt utvecklingen inom branschen.
Både Mattsson och Jönsson har naturligtvis helt rätt i att det skulle vara en katastrof för branschen, journalistiken och demokratin om MittMedias skruvade diskussionsunderlag osannolikt nog skulle genomföras. Alla tidningar i Sverige är på skilda sätt beroende av varandra, till exempel för distributionen, men också för nyhetslogistiken. Medierna i Stockholm skulle inte hitta många nyheter ute i landet om inte de lokala tidningarna fanns.
Därför är det inte heller så konstigt att man i alla mediehus förhoppningsvis diskuterar alla tänkbara framtidsbilder, även de mest extrema sådana. Det ska göras. Ännu så länge finns det ingen som sitter på sanningen om vad som bör göras, men alla tänkbara alternativ måste diskuteras.    
Den här gången tror jag dock inte att det finns några skäl att oroa sig för vad MittMedia hittar på. Förslaget DN redovisar är inte bara orealistiskt i närtid, det skulle också vara ytterst förvånande om den nye koncernchefen Per Bowallius skulle driva en sådan utveckling. Jag vet att han lyckades väl som vd för gratistidningarna Mitt i och jag vet att den avgående ledningen för MittMedia direkt antydde att det var just hans gratistidningstänk som nu skulle ta över inom MittMedia. Detta väl just med tanke på hans bakgrund inom Mitt i och kanske även utifrån resonemangen runt de skilda scenarierna. Och inom Promedia har han enligt uppgift fört liknande resonemang i strategiska sammanhang, men det blev inget av den gången.
Och det är ju inte som gratistidningskung som man minns honom som vd för Promedia. Nu en del av MittMedia. Visst, där finns bland annat framgångsrika och lönsamma gratistidningen Örebroar´n, men också prenumererade tidningar som till exempel Nerikes Allerhanda och Vestmanlands Läns Tidning. Att gratistidningar i någon form alltid finns med i diskussionerna är naturligt och MittMedia har ju också redan sådana, men "Alternativ B" lär vi inte få se ännu på länge, om ens någonsin.   
Spänningarna mellan Promedia och MittMedia berodde just på att det förstnämnda bolaget under Bowallius ledning, till skillnad från MittMedia, var mycket angeläget om att vårda de prenumererade tidningarna parallellt med en digital övergång och satsningar på rörlig bild. Om Per Bowallius och hans styrelse i MittMedia skulle ställa sig bakom en dramatiskt snabb övergång till gratistidningar så skulle det i så fall vara i ett läge där ekonomin är helt körd i botten. 
Nej, det är nog först nu som det verkliga strategiarbetet börjar inom MittMedia med sin nya koncernledning.
Uppdaterad med etiketter och fler länkar 160818 kl 18.01, fler länkar 18.11, 18.37, 19.32, 19.45, ny länk 160819 kl 11.17, kl 12.01, 
nya länkar 160819 kl 18.06, 18.11, fler länkar nedan 160821 kl 16.48, fler länkar nedan 160822 kl 18.01, 23.33,  fler länkar 160823 kl 23.26, fler länkar 160824 kl 19.22, 160625 kl 00.23, korrigerad och fler länkar 160625 kl 21.30, ny läml medam 160907 kl 14.48

Länkar:
Kulturministern kan inte skilja på äpplen och päron - debattartikel av Malin Ekman, svd.se
Ingen schism bakom beslutet - intervju med Gunilla Kindstrand, Kulturnytt, sverigesradio.se
Mittmedias kulturchef säger upp sig - nyhetstext dn.se
Alice Bah Kuhnke svarar Mittmedia - debattartikel av Alice Bah Kuhnke, dn.se
Veckan när dödsrunorrna fuktades av krokodiltårar - ledare av Lilian Sjölund, helahälsingland.se
Visst profiterar vi på journalistik - ledare av Susanne Nyström, dn.se
Kasta Mittmedias tiggarbrev i papperskorgen - debattartikel av Jan Scherman, resume.se
#62 Stormen runt Mittmedia samt yttrandefrihet och Bokmässan - podden GullbergNordström, mittmedia.se
Öppet brev till kulturminister Alice Bah Kuhnke - debattartikel av Jan Friedman, dn.se
"Bästa Alice, kom och besök oss på GD" - chefredaktören bjuder in kulturministern på Instagram, gd.se
När nyheter ersätts av sagor - debattartikel av Po Tidholm, dn.se
Mittmedias förslag vore en tragedi och lär inte bli verklighet nu - men det kan inte avföras på sikt - krönika av Thomas Mattsson, expressen.se
Hela intervjun med Mittmedias Jan Friedman om DN:s gratistidningsavslöjande - radiointervju, Medierna, svereigesradio.se
Dags för Alice Bah Kuhnke att logga ut från Instagram och ta tag i mediepolitiken - krönika av Björn Wiman, dn.se
Journalist om Mittmedia-kollapsen: "Jätterläskig situation för demokratin" - tv-inslag med Alice Bah Kuhnke och PO Tidholm, Aktuellt, svt.se
"Det här ger en negativ bild av hela branschen" - nyhetstext, dn.se
Flera stora koncerner är oroliga - nyhetstext, dn.se
Bowallius förnekar Liths påståenden - nyhetstext, journalisten.se
Ex-VD Peterssohn i samtal om att bolagisera Mittmedias tekniksystem - nyhetstext Medierna, sverigesradio.se
Jan Friedman: "Vi vänder på alla stenar" - nyhetstext, journalisten.se
AnnaKarin Lith: "det var ett skarpt förslag" - nyhetstext, journalisten.se
Bowallius: Gör en Netflix - krönika av PeO Wärring, medievarlden.se
Det är digitalt först som gäller - Per Bowallius intervjuas av Anna Gullberg, podden GullbergNordström
Bakom Mittmedia anas avgrunden. Medieskuggan - ledare av Heidi Avellan, sydsvenskan.se
Mediejättens hån - krönika av Åsa Lindeborg, aftonbladet.se
AnnaKarin Lith: "Mittmedias ledning ville se en bigbang" - intervju med AnnaKarin Lith, dn.se
Mittmedia tvingas nu fortsätta spela korten de fått - bloggtext av Marcus Melinder, norran.se
"Olyckligt att det blir ett sådant här perspektiv" - nyhetstext, journalisten.se
"Ett väldigt vildsint förslag" - nyhetstext, journalisten.se 
Mittmedias plan: 422 tjänster  bort - dementeras av VDn - nyhetstext, journalisten.se
"Vi närmar oss strupet för lokaltidnngarna" - krönika av Karin Olsson, expressen
Det är skillnad på strategier och beslutsunderlag - bloggtext av Daniel Nordström, vlt.se
Ingen rök utan eld - krönika av Mikael Marklund, medievarlden.se
Uppgifterna om Mittmedias styrelseförslag oroar branschen - nyhetstext, medievarlden.se
Mittmedias skiss: 3 av 4 journalister bort - nyhetstext, medievarlden.se
"Medierna står vid kanten av ett stup" - intervju med Alice Bah Kuhnke, dn.se
"Thomas Peterssohns finger i luften åt sin efterträdare" - analys av Leif Holmkvist, resume.se
SJF: "Förödande för hela Sverige" - intervju med Jonas Nordling, dagensmedia.se     
Mittmedias förslag - sparka 422 journalister - nyhetstext, dagensmedia.se
"Välkommen Peter Wolodarski - till Grabbarnas medieklubb" - krönika av Rolf van den Brink, dagensopinion.se 
Mittmedias plan kan slå hårt mot lokaljournalistiken - nyhetstext, dn.se
Mittmedia: Samma riktning - men i ny takt - intervju med Per Bowallius m fl före DN:s artikel, journalisten.se

Peterssohns och Liths fall föga förvånande

De två främsta MittMedia-chefernas fall kommer föga överraskande sedan koncernen fått en ny styrelse med Jan Friedman som ordförande. Han uttalade tidigt sitt stora förtroende för Per Bowallius som nu blir ny vd efter Thomas Peterssohn. Under de senaste åren har också kritiken mot MittMedias strategi ökat internt inom branschen där allt fler ställt sig undrande till koncernens kompromisslösa hantering av sina tidningar i den digitala övergången. Därför har det i branschens korridorer spekulerats i hur länge Peterssohn och AnnaKarin Lith blir kvar.

Thomas Peterssohn pekade snabbt ut riktningen när han blev ny vd för MittMedia 2011. I AnnaKarin Lith fick han sedan en djupt förtrogen redaktionell chef som effektivt började driva igenom förändringarna. De första åren uppmärksammades deras arbete oftast positivt och jag tyckte själv att mycket de gjorde var bra.
Under de senaste åren har tveksamheten däremot ökat successivt runt MittMedia, inte så mycket över deras mål som de flesta branschkolleger också ser som nödvändiga vad det gäller den digitala övergången. Det är snarare koncernens metoder som blivit allt mer ifrågasatta och jag har själv bloggat tidigare om att MittMedias ledning framställt sin koncern som lokaljournalistikens främsta företrädare, samtidigt som både det journalistiska innehållet och organisationen centraliserats i rask takt. Rekryteringarna till en ny central stab har duggat tätt och därmed har också utgivarrollen på de skilda titlarna förändrats radikalt.
Koncernen har således inte stått för vad den gjort, utan hävdat en självbild som varken läsare eller branschkolleger känt igen och sådant skadar trovärdigheten. Saken kom nog till vägs ende i och med samgåendet med Promedia vars ledning arbetat på ett helt annorlunda sätt och till exempel vårdat papperstidningarna bättre parallellt med digitaliseringen.
Det fick ju också omgående till följd att chefredaktörerna slutade på Vestmanlands Läns Tidning, Nerikes Allehanda, Länstidningen i Södertälje samt på Norrtelje Tidning. Detta för att MittMedia hårdhänt omgående börja driva igenom sin egenutvecklade strategi, helt på tvärs mot företagskulturen och övertygelsen som utvecklats inom Promedia med Per Bowallius som vd.
Medievärlden premium hade en stor intervju med den nye styrelseordföranden Jan Friedman tidigare i år och han betonade då sitt stora förtroende för just Per Bowallius, efter samgåendet försäljningsdirektör i MittMedias koncernledning. Då blev det rätt tydligt att koncernledningen var på väg mot problem med sin nya sammansättning. Jag skrev själv i en bloggtext att det nog skulle bli intressanta diskussioner i koncernledningen.
Både Thomas Peterssohn, men framför allt AnnaKarin Lith, har också dragit på sig en ökande kritik för sina ofta mycket självsäkra externa uttalanden om koncernens förträfflighet i jämförelse med branschkolleger, en kritik som de måhända inte själva uppfattat. Det har nog med fog påstås att  det funnits inslag av hybris hos MittMedia.
Just därför kan man undra var både Peterssohn och Lith hamnar efter sin plötsliga avgång dagen innan i vart fall den senare skulle vara med i koncernens seminarium i Almedalen. Båda har kompetens och erfarenhet för nya branschuppdrag, men synen på deras metoder, självbild och omdöme kan nog bli ett problem för dem i sökandet efter nya uppgifter.
Nu blir det intressant att få se hur koncernen utvecklas. Enligt Medievärlden har styrelsen efter ett möte på Arlanda sagt att MittMedia ska ”öka bolagets fokus på den lokala kärnaffären utan att för den skull ge upp det framåtriktade digitala utvecklingsarbetet.”  Det är en signal om en inriktning helt på tvärs mot den långt gångna centraliseringen inom koncernen.
AnnaKarin Lith säger också själv i ett uttalande på dagensmedia.se att hon inte kan ställa sig bakom styrelsens nya strategi. Något förvånande talar hon också om att hon står för en försiktig nedmontering av papperstidningarna och det är inte precis den bilden jag har av hennes och koncernens snabba redaktionella omstrukturering.  
AnnaKarin Lith ersätts nu av Anders Ingvarsson som tillförordnad redaktionell chef. Det är en klok och eftertänksam redaktionell ledare och tills nu chefredaktör för Sundsvalls Tidning och Allehanda med Tidningen Ångermanland. Därmed kan man också ana att det funnits olika uppfattningar inom koncernens så kallade utgivargrupp även om den alltid markerat en total enighet utåt, ett faktum som också väckt förvåning i skilda sammanhang och som myntade begreppet ”sekten Mittmedia” i samband Meg16 i Göteborg. Det är ju rätt normalt och viktigt att det finns olika uppfattningar, i synnerhet bland ansvariga utgivare.
Jag både hoppas och tror att både Per Bowallius och Anders Ingvarsson blir bra och lyckas väl i sina nya roller. Så också Karin Näslund som blir tillförordnad chefredaktör efter Anders Ingvarsson. Det faktum att de blir tillförordnade chefer tyder på att det är just tillfälliga lösningar, men när den nye koncernchefen får lite lugn och ro så kanske de blir kvar i sina roller och om centraliseringen bromsas upp så kan det också finnas andra interna lösningar efter alla rekryteringar.
Nåväl, MittMedia och dess utveckling har varit intressant att följa under Thomas Peterssohns och AnnaKarin Liths ledning. Och nu blir det ännu mer spännande att få se hur koncernen kommer att hantera utmaningarna.
Korrigerad och kompletterad med nedanstående länkar 160707 kl 20.49, korrigerad och kompletterad med ytterligare länkar 160710 kl 17.10
Länkar:
Betald exponering i SVT och dramatik i Mittmedia - Intervjuer mm i Medierna i Sveriges Radio 160709
Analys Mittmedia - Håkan Helander analyserar Mittmedias situation, paragram.se 160707
"De flesta positiva till förändringen" - nyhetsartikel, journalisten.se 160707
Jan Friedman om varför Mittmedia bytte vd: Den digitala affären kommer inte tillräckligt snabbt -  intervju med Jan Friedman, resume.se 160706
"Var det fel personer som tvingades sluta?" - nyhetsartikel, journalisten.se 160706
Klubbens kritik mot kovändningen - nyhetsartikel, journalisten.se 160706
Mittmedias bomb ökar oron i tidnings-Sverige - krönika av Martin Jönsson, dn.se 160705
Avgående chefen: Personal måste lämna MittMedia - intervju med AnnaKarin Lith, dn.se 160705
Mittmedias nya vd: "Det är inte bra om centraliseringen inkräktar på den lokala närvaron" - intervju med Per Bowallius, resume.se 160705
Mittmedias redaktionella chef om nya vd:n: "Ingen hemlighet att han förespråkar gratistidningar - intervju med AnnaKarin Lith, resume.se  160705
Plötsliga beskedet: Mittmedia byter vd - nyhetsartikel, resume.se 160705
Nya VDn stakar ut en ny väg för Mittmedia - nyhetsartikel, journalisten.se 160705
Ingvarsson: "Fick frågan i förmiddags" - intervju med Anders Ingvarsson, journalisten.se 160705
"Jag och styrelsen stod långt ifrån varandra" - intervju med AnnaKarin Lith - journalisten.se 160705
Peterssohn och Lith lämnar Mittmedia - nyhetsartikel, journalisten.sde 160705
Mittmedia byter vd - nyhetsartikel, dagensmedia.se 160705