Intressant forskning om innehållet i våra medier

I mediernas nyhetsutbud har det skett statistiskt säkerställda ökningar av andelen innehåll rörande politik, underhållning och livsstil. Samtidigt har nyhetsutbudet minskat av nyheter om bland annat – brott! Det sistnämnda överraskar nog de flesta, men DN:s chefredaktör Peter Wolodarski gissade på en bra förklaring när han kommenterade saken idag på ett seminarium på Journalisthögskolan, JMK, i Stockholm. Intressant är också forskarnas bedömning om ökningen av profilerade skribenter och känslosam och emotionell journalistik.

Forskningen om hur innehållet förändras över tid när medierna revolutioneras bygger på en analys av 10.000 nyheter! De har kategoriserats och de tre arma forskarassistenterna som kodat alltihop fanns med i salen när materialet presenterades av bland annat professor Michael Karlsson. Nyheterna har hämtats från 21 medier i Karlstad, Sundsvall, Stockholm och Västerås, men den sistnämnda stadens underlag finns ännu inte med i sammanställningen på grund av tidsbrist.

Forskarna har jämfört utbudet i medierna 2007 med innehållet 2014. Innehållsanalysen presenteras utförligt i skriften Journalistik i förändring utgiven av Institutet för mediestudier. Institutet arrangerade också det välbesökta seminariet på JMK som jag passade på att besöka idag efter några bra möten om helt andra saker i Stockholm. 

Forskarnas rapport redovisar många tabeller, bedömningar och slutsatser om hur innehållet förändrats, dels i analoga medier, dels i den digitala nyhetsförmedlingen och då är det webben man tittat på. Forskarnas bedömning är att de är få skillnader mellan innehållet på webben och i mobilerna. Utöver det intressanta seminariet har jag bara flyktigt hunnit gå igenom boken, men den verkar intressant och kan rekommenderas för den som vill fördjupa sig i siffrorna och fundera lite över innehållet i våra medier.

I analoga medier har nyhetsutbudet rörande politik ökat från 16 procent till 19 procent av innehållet mellan 2007 och 2014. På webben har det politiska materialet ökat från 10 procent till 14 procent.

I analoga medier har samma år nyhetsutbudet rörande brott minskat från 14 procent till 10 procent. På webben har nyheterna om brott minskat från 15 till 10 procent! Förändringarna rörande både den politiska bevakningen och brotten förvånar nog flesta, men de är således statistiskt säkerställda till skillnad från de flesta förändringarna rörande en lång rad andra kategorier i undersökningen.

Peter Wolodarski var inbjuden för att kommentera forskarnas material och bedömningar. Han menade, som en förklaring till ovanstående, att webben 2007 var outvecklad med ett enklare innehåll än den alltmer kvalitativa och professionaliserade webben 2014. Jag tror han har rätt, i vart fall i väsentlig utsträckning.  

2007 var det därför relativt sett mycket blåljusnyheter och texter om brott, men 2014 hade sajterna fått betydligt mer av annat innehåll. Dessutom menade han att nyheterna om brott kanske inte låg lika högt på agendan 2014, men att en studie av siffrorna 2016 kanske skulle se annorlunda både analogt och digitalt med tanke på hur debatten ökat rörande brott ökat, inte minst efter SD:s tillkomst och roll i opinionsbildningen.

Han menade att SD:s närvaro i politiken också påverkar läsningen och delningen av ledarsidornas material. Det bästa sättet för en ledarskribent att få sin text delad i sociala medier är att skriva om SD, menade Peter Wolodarski. Även texter om Putin är ett bra sätt för en skribent att bli läst och delad…

Han konstaterade också att han som ledarskribent 1999 ofta fördjupade sig i offentliga utredningar, SOU, men idag är det ovanligt med att dessa refereras, analyseras och bedöms på ledarsidorna. Som ledarskribent måste man bli delad idag på sociala medier, sa han. Och då handlar det om helt andra texter än SOU-analyser. Mer personliga texter och tyckanden. Delningen på sociala medier mäts också i undersökningen.

Diskussionen på seminariet kom också att handla mycket om mediernas ökande behov av profilerade skribenter. Peter Wolodarski menade att det är fler manliga än kvinnliga profiler, inte minst vad det gäller grävare. Men just där tror han att vi är på väg mot en debatt om förhållandet och även där tror jag att han har rätt.

Forskarnas siffror och diskussionen på seminarier kom också att handla om det ökande inslaget av personliga texter, inte minst i den politiska bevakningen och inom ekonomijournalistiken. Likaså om emotionella åsiktstexter. Allt har mätts.

Vad det gäller det politiska materialet nämndes naturligtvis Expressens Bar och politik och fenomenet Niklas Svensson som en skicklig, personlig och trendkänslig faktor i den politiska bevakningen. På direkt fråga svarade Peter Wolodarski att det kan finnas en fara i utvecklingen mot mer personliga texter om den sker på bekostnad av en minskad faktaredovisning i den basala journalistiken.

Han tycker sig se ett sug efter mer fakta och mindre åsikter i de undersökningar som DN har gjort, en viss trötthet över det stora utbudet av tyckande i alla kanaler. Han medgav dock att de ibland säkert kan handla om att de som vill ha mer ”fakta” kanske snarare utgår från att det handlar om ”fel åsikter”. Även här kunde man ana SD mellan raderna.   

Nåväl, annat som nämndes utifrån rapporten skriven av omkring 15 ledande forskare var också att redaktionerna är jämställda, men nyheterna fortfarande mansdominerade. Hårdvinklade politiska nyheter är de som delas mest på sociala medier och det råder stabilitet om hur stor andel av journalistiken som handlar om kultur, 15,5 procent 2007 och 15,9 procent 2014.

Mest kultur får läsarna i Stockholm och minst kultur får enligt forskarna lokaltidningsläsare i Sundsvall, 10,4 procent 2007 och 9,3 procent 2014. Generellt sett minskar andelen kulturmaterial på de analoga plattformarna, läs i papperstidningarna, men kulturen ökar på webben.

Rapporten är riktigt intressant för den som vill grotta ner sig i innehållsfrågor utifrån mätningar och siffror, men man får se upp för fällor då man bedömer materialet. Forskarna varnar själva för att ställa de olika plattformarna mot varandra, vilket är väldigt lockande att göra. Det är bättre att bedöma förändringarna för dem var för sig, menar upphovsmännen.

Kategoriseringen är kanske också en felkälla. De tre kodarna berättade efter en publikfråga på seminariet att artiklar om ekonomisk brottslighet i regel redovisats som ekonomiartiklar och inte som artiklar om brott. Rätt eller fel? Och kulturartiklar har oftast identifierats som sådana då de stått på en kultursida. Men inte alltid, ibland har ämnet avgjort även oavsett var de publicerats.

Det är lätt att förstå problematiken med kodningen rörande den här typen av undersökningar, men jag tycker ändå att det handlar om ett riktigt intressant material rörande mediernas innehåll. Och
Peter Wolodarski talade också engagerat om att det i de digitala kanalerna inte bara bör handla om mätning av antalet klick, utan också om hur lång tid besökarna ägnar sig åt ett visst material. Och där hade han goda erfarenheter av att även artiklar med 30 000 tecken i stor utsträckning blir lästa digitalt.

Nu ligger forskarnas rapport i alla fall på mitt nattduksbord.
Korrigerad och uppdaterad med länkar 160413 kl 21.04